Hon föddes i vår hittills enda femkull och blev där enda tösen. Då hon hade ”allt” på rätt ställe
blev hon självklart kvar hos oss.

I sin allra första utställning som hölls av Västerås kattklubb i Köping våren 2003 vann hon
Best In Show Ungdjur med samtliga domares röster och stor konkurens och av övriga ca 9 st
utställningar hon hann delta i blev hon nominerad till panel i de flesta. En riktig liten sockerpärla.

Sen gick det utför. Plötsligt en helgnatt i smällkalla januari visar hon tydligt att allt inte står
rätt till. Hon hade feber på över 40 grader och vi fick hastigt besöka Strömsholm djursjukhus
mitt i natten. Cheetah hade fått invärtes livmoderinflammation. Det var natten när drömmen om
Cheetah-bäbisar gick i kras och hon istället fick bli kastrat så otroligt mycket för tidigt, bara precis
över året. Så är ibland livet som kattuppfödare. Vet ju att så många fler än vi fått gå igenom detta.

Tiden går och övriga honor blir mödrar här hemma. Cheetah dock börjar alltmer visa sig irriterad
på sin omgivning och kanske lite avundsjuk, till slut börjar hon även protestkissa. Hann kissa ner
en hel skinngrupp för oss innan vi förstod att vi måste ge upp kampen.

Precis i den vevan får vi ett samtal från ett underbart par boende i Askersund som precis fått ta bort
sin tidigare katt och nu var på jakt efter en ny. De hälsar på oss och Cheetah kommer på tal och
ett par
månader senare har hon fått ett nytt hem hos dem.

Idag lever hon som den värsta drottningen av Saba hos sina nya ägare Lars och Anneli och har mig veterligen inte kissat en droppe sen hon anlände till dem. Fantastiskt ibland hur saker och ting kan
ordna sig i precis rättan tid.
 
Tusen tack Lars och Anneli för att ni tar hand om henne så bra och låter oss hälsa på närhelst
vi önskar!
Många kramar från hela Sajberligan!